Varför denna blogg?

Om konsten att försöka leva ett klimat & miljövänligt liv.

måndag 17 januari 2011

Ses vi på facebook?

Den första utmaningen vi fick under året som klimatpiloter handlade om tid!
Hur ofta säger vi inte, jag har inte tid?

Kanske fler skulle må bra över att reflektera över sin tid och vad man fyller den med.

Vår utmaning handlade om att TIDSVÄXLA, alltså ta bort eller minska på saker i vårt liv som "stjäl" tid och byta ut dem mot saker vi mår bra av och längtar efter!


En del saker i vardagen kanske upplevs som om de tar av vår dyrbara tid men måste ändå göras, laga mat, diska, städa, tvätta,plocka saker till sina rätta platser, natta barn....
Kan man få vardagsbestyr att kännas lustfyllda? Ibland misströstar en trött och sliten småbarnsmor!

I början av förra året var jag på en föreläsning av Heidi Andersen som skrivit boken "Mindfullness för föräldrar"
Just efter föreläsningen och efter att jag läst boken FÖRSÖKTE jag verkligen att VARA NÄRVARANDE I NUET, som det egentligen handlar om.
Men det är SÅ SVÅRT, tex på morgonen när barn varken vill vakna, klä sig,äta frukost,borsta tänder eller gå till skola & dagis och jag vet att det måste bli så vare sig de vill eller inte.

Heidis tips de tre A:NA glöms då lätt bort.

ANDAS, det får dig tid att se situationen innan du reagerar med"aphjärnan"

ACCEPTERA, att se saker som de egentligen är.


AGERA, inte bara reagera, välja sätt att ta situationen på, kompromissa behöver inte alltid vara en förlust, kanske för mig som förälder, men en seger för barnet.


Innan jag fick barn, och bodde lite mer centralt, kunde jag sticka över till en kompis sent en kväll
ta en kopp the prata lite strunt, ta en långpromenad eller kanske titta på en bra film tillsammans.
Boende på landet med små barn som läggs vid 19.00 -20.00-tiden begränsas ens kvällsumgänge till mannen, fast han går ju och lägger sig eftersom han ska upp 02.30
Alltså en kopp the i sin ensamhet tillsammans med likasinnade på nåt socialt forum, såsom facebook!!

Jag upplever att människor inte längre "spontangästar" varann.
Att laga & käka kvällsmat tillsammans med en annan småbarnsfamilj nån kväll, i det röriga hemmet, barnen kollar Bolibompa och vuxna diskar och beklagar sig om varandras trotsiga barn & glädjeämnen, är det en utopi?!


Jag började i alla fall redan idag med att bjuda hem mig själv och barnen till kompisar på kvällsmat när vi nu ändå en kväll i veckan åker på simskola i Kumla, slå två flugor på en smäll liksom, fräckt? Ja kanske, men det bjuder jag på!

//Eva

2 kommentarer:

  1. Håller med! det behövs mer " fräckhet i vardagen"
    dessutom har du en jättefräck härlig blogg :-)

    SvaraRadera

Jag blir så glad om du vill lämna en kommentar, klicka på anonym om du inte har ett konto eller hemsida//Eva